Glasvar i älvoset

När vi åker bort till älvoset igen har Freddy och jag bestämt oss för att fiska riktat efter glasvar. Vi väljer att meta efter den ner i slänterna mot djupet. De andra glasvararna vi fått under de tidigare resorna har all tagit på 15 – 45 meters djup. Och nu börjar vi jakten efter glasvarskungen, stor och platt. Glasvaren har betydligt större mun än andra plattfiskar i samma storlek så om vi sätter på både större krokar och agn selekterar vi bort de mindre fiskarna.

Vi drivfiskar med långa eftersläpstackel för att få agnen att presenteras så attraktivt som möjligt. Det nappar regelbundet trotts våra stora agn. Det är vitlingar, sandskäddor och koljor men ingen glasvar. Några rödspättor och större sandskäddor sätter spänning i fisket när vi känner att det är en stor plattfisk med de lugna stora seglande rörelserna under fighten från botten. Ånyo känner jag att en stor plattfisk tagit kroken. Vi gissar på rödspätta eller en väldigt stor sandskädda med vikt upp mot 800 gram. Strax bakom båten kommer det upp en stor plattfisk, stor som ett dasslock. Det är en glasvar, vi blir helt tagna på sängen. Jag försöker få in fisken så vi kan nå den med håven, men någon decimeter från håvkanten släpper krokfästet och den glider sakta ner i djupet igen. Vi står helt handfallna och bara stirrar, så nära men ändå så långt ifrån. Den var stor säger Freddy och himlar med ögonen jag kan bara hålla med. Jag tittar på ekolodet säger vilka kriterier som gav fisken. Den tog på eftersläpskroken, och agnet var en stor makrillbit, djupet var 31 meter.

Vi gör som tidigare och fiskar oss ut i slänten mot djupet, gång på gång. Utan att få en enda glasvar, men vi får många andra trevliga fiskar under tiden. När vi ger upp inför mörkret är klockan 16,00 och vi får åka hem för att slicka såren och fundera ut ny taktik för morgondagen. När vi kommer iland kan Pelle och Peter skryta med bra vitlingfiske där många varit över kilot och den största toppar 1,5 kg. Fina fiskar som väcker Freddys kockfingrar och han beordrar genast vitlingfileér till köket. I dag ska det bli friterad vitlingfile till middag.

Denna här resan tänker vi fiska från två små båtar. En med de garvade Norgefiskarna Pelle Johansson och Peter Teittinen som samsas i en 5,5 m öppen båt med en 20 hk, alltså den båt vi brukar använda, den som hör till huset vi hyr. Freddy Johansson och jag fiskar från en 5,5 meters HT båt med en 40 hk motor. en bra båt men med mindre fiskeutrymme än den öppna. Anledningen till att vi valde den överbyggda var att det är gott att ha ett torrt utrymme att förvara kamera och kläder i, att dessutom få lite skydd från den kalla novembervinden är guld värt.

Vi kommer upp till Åndalsnes en strålande höstdag i november 2004

Som vanligt ska vi bo hos Viktor i huset längst in i Isfjoden. Vi anländer tidigt på morgonen den 8 november och Pelle startar att genast med att göra upp eld i kakelugnen, precis som han brukar, samtidigt som vi andra bär in resten av sakerna och fixar huset.

Fram på middagen efter en härlig lunch och en liten lur, är vi klara för ett startfiske på fjorden. Vi ska bara ut en liten stund för att fiska bort den värsta fiskefebern eller vad man nu ska kalla det. Det blir en sväng till älvosen där vi fiskar grunt med en liten pilk och häckla. Det är trögfiskat och endast några mindre torskar, knotar och vitlingar är intresserade att bita. Det sista i skymningen kör vi in på bara 7-8 meters djup för att fiska sill till morgondagens mete. Det är gott om sill som vanligt i november men storleken på sillen är ovanligt stor. Sillarna är 25 cm långa och det är lite större än de brukar vara. Vi tar i alla fall ett 20 tal så det ska räcka till  morgondagens mete. I svarta nattens mörker tuffar vi in till båthamnen och lägger till i lampornas sken. Klockan är bara halv fem på eftermiddagen men det är redan becksvart.

Vrakmakrill

Fisket startar vi andra dagen med att fiska på det lilla vraket rakt utanför hamnen. Det är lugnt och stilla på ytan och vi driver inte mer än det som blir när tidvattnet rinner ut ur fjorden. Första stoppet över vraket är vi utrustade med en liten pilk på bara 100 gr och en sillhäckla.  Nu blir det fart på fisken så fort vi får krokarna i vattnet. Bara några meter under ytan finns det massor av makrill som hugger som galna på våra häcklor. Det fina med dessa makrillar är att de bara är  13 cm långa, ja just 13 cm långa. Det är avståndet mellan din tumme och ditt pekfinger, prova och mät ska du se. Dessa makrillar är naturligtvis kanon att fiska på hela till större fisk och därför tar vi några extra för att meta på under dagen. Skuren som småbitar av en file fungerar makrillen även bra till bottenmetet i älvosen. På botten nere vid vraket fanns det även lite större fisk samt större makrillar. På pilken tar vi flera hyggliga torskar några sejar och diverse andra fiskar under en stunds stilla vrakfiske. Där alla får gå tillbaka för att växa till sig, enbart agnfisken spar vi. Vi avslutar makrillfisket och flyttar oss bort till älvosen som nu skulle bli riktigt avfiskad med bottenmete. Vi drivfiskar med strömmen inifrån land och ut mot djupare vatten. Vi har både paternoster och eftersläpstackel på våra spön. Agnen är varierande med sillbitar, makrillbitar, borstmask, samt en burk med plast-gulp-maskar.

Rockafiske i fjorden

Tredje dagens fiske planerar vi att fiska efter rocka, men vi startar fisket i älvoset en liten stund innan vi ska ut och lägga oss för ankar på 130 meters djup. Vi riggar ankaret med kättingen och trär i upptagningsbojen på linan direkt. Sedan åker vi in och lägger ankaret i älvosen på 15 meters djup intill älvfåran, för att prova hur det funkar. Det går som beräknat och vi fiskar en timma men blir till slut för otåliga i väntan på rockafisket ute i fjorden

Älvos-metet ger en massa sandskäddor, knotar, vitlingar och koljor, men tankarna är redan ute hos rockorna i djupet. Vi kör upp ankaret med dunken och det fungerar perfekt som vanligt . Vi styr ut i fjorden bara några minuters gång från älvoset. Rakt utanför asfaltkajen stannar vi för att lägga ankaret, och några få minuter senare ligger vi på den plats vi tror ska ge oss våran efterlängtade rocka.

Enligt yrkesfiskarna i området ska det finnas minst 4 olika arter på fjordens botten. Den minsta är Klorocka, sedan kommer knaggrocka, följd av vitrocka och störst är den gråa rockan. Den har yrkesfiskarna fångat i vikter över 50 kilo här. Vi riggar med en hel makrill apterad med två enkelkrokar i storlek 5/0. Vi vet inte exakt var vi ska ligga då ingen annan någonsin fiskat rocka här med spö.  Timmarna går och vi har några hugg men ingen rocka visar sig på våra krokar. Efter 5 timmar ger vi upp rockafisket, då det har startat att blåsa rejält. Vi kör upp ankaret och åker ut i fjorden för att ta ett nappatag med de stora gråsejarna, dessa stridstuppar hugger ofta halvvägs till ytan.

Rödspätta utanför hamnen

Vi startar att fiska på bra 5 meters djup intill land. Vi driver sedan ut mot djupet och fiskar av sandbranterna ner mot 100 meter. Gång på gång gör vi dessa långsamma drifter men flyttar oss i sidled några meter var gång för att komma på ny botten.

Älvoset är stort och det är intressant att variera drifterna och se var de olika arterna har sina favorit tillhåll för dagen. På vissa platser hugger det mest sandskäddor medan det på andra hugger mest stora vitlingar. Ibland är det fullproppat med knotar och torskar för att en stund senare bytas ut mot koljor och sandskäddor. Området är tätt befolkat av fisk och det är aldrig mer än en minut mellan huggen. När vi fiskat några timmar beslutar vi oss för att ta paus och få en bit mat i magen. .

Storsej utanför asfaltkajen

Vi ser på ekolodet att det är mycket aktivitet, och det är långa streck på alla håll som görs av sillen som sejarna jagar i djupet. Vi tacklar med en pilk och några upphängare. Jag väljer en 250 grams pilk för att snabbt komma ner till fisken. Ett val som visar sig bra, trots att det är väldigt tungt att veva pilken upp och ner under fisket. Trekroken som sitter på pilken är lite speciell, och snyggt knuten som en fluga, Med chinill på skaftet och flachabo som rör sig lockande under kroken har jag skapat en krok jag tror sejarna ska gilla.

Vi startar fisket med att veva tacklen upp och ner från ytan och 90 meter ner. Efter 10 minuter kommer första hugget, bara 20 meter under ytan. Det blir under ett kort ögonblick stopp på pilken vid ett nersläpp mot botten. Sedan sätter det iväg med raket fart, rakt ner i djupet. En rusning på 40 – 50 meter, och under 10 sekunder lättar snabbt  linmängden på rullen, sedan är det lite upp och ner i vattenlagren under några minuter innan jag får till en riktig press på fisken, 10 minuter senare är kampen slut och en fin sej på upp mot 10 kg plaskar uppgivet i ytan.

Ännu bättre fart

Jag fortsätter med min ensamma pilk med den flashabo beprydda kroken, gång på gång vevsa den upp från djupet. Ständigt håller vi koll på ekolodet och bara åtta meter under ytan blir det stora streck efter fisk.

Jag stannar med min pilk åtta meter under ytan och nu kommer hugget. Det blir full fart ner mot botten i ett hiskeligt tempo. För att försöka få stopp på fisken vrider jag åt slirbromsen ytterligare, men det stoppar inte denna torped. Först 60 meter ner stannar sejen ett ögonblick. Hela tiden kan vi följa sejen på ekolodet när den simmar allt djupare mot botten.

Från åtta meters djup där hugget kom och där börjar det kraftiga strecket från sejen, sedan fortsätter det rakt ner i djupet och så länge sejen är inom ekolodskonen ser vi den tydligt som ett tjockare streck. När den stannar några sekunder blir strecket bra långt beroende på hur länge den står still och hur länge ekolodet matar fram sidan, dvs scrollar.

En lång stund går den mest i sidled och då försvinner sejen utanför ekolodskonen och är borta från skärmen, men till slut får jag  press på fisken och den kommer motsträvigt med upp mot ytan. I stora svängar kommer den upp under båten och så ligger den i ytan och sprattlar. Freddy säger när han ser den att den kan nog vara ännu större än den första. När vi väger den ser vi att det skiljer några hekto och att den sista blev en tia.

Maten smakar utsökt och snart är vi otåliga som barn i en godisaffär att komma tillbaks ut till älvoset för mer fiske.