Vraket

En av kvällarna passar vi på att avsluta dagens fiske vid ett vrak. Samtidigt som det börjar mörkna fiskar vi intensivt med jiggar längs med botten. Det blir flera drifter i 0,2 knop från vraket och sakta ut ur fjorden och vi har fisk som hugger hårt i jiggarna några gånger, men som inte fastnar. Vi kör upp till vraket igen och började ännu en drift, en och annan 4-5 kilos sej och torsk är som vanligt framme och rycker i jiggarna och får vilt sprattlande krokas av.

Med jiggen studsande längs botten, säger plötsligt Freddy att "Nu var den framme igen". Ögonblicket därefter sitter det en tung fisk på kroken. Den far runt rejält nere vid botten på 47 meters djup.

Efter några minuter säger Freddy att det troligtvis är en sej eller torsk som är felkrokad. Den simmar som om den var krokad i ryggfenan eller i stjärten. Du vet med så där stenhårda korta knyckar som går tungt hela tiden. Vi förbereder oss på en felkrokad sej. Det är nästan kolmörkt och nerifrån det helsvarta vattnet är fisken på väg upp och det är först när den bryter ytan som vi ser den, och då överraskas vi av att den skvätter vatten runt sig.

Sejfiske vid Innholmen

En av kvällarna bestämmer vi oss för att ge den stora sejen en chans. Vi stannar kvar när det sakta mörknar ute vid Innholmen som ligger på den östra sidan av fjorden. På kvällen stiger sillen från sin djupa dagplats på 80 till 110 meters djup i fjorden upp mot ytan.  Och den stannar där maten finns, oftast bara några meters djup.

Samtidigt följer den stora sejen efter och då vi kan fiska efter den bara några meter under ytan. Vi får ett flertal stora sejar mellan 5 och 11 kilo. Sejar som ibland bara tar jiggen en meter eller två under ytan bara för att sekunden senare blixtsnabbt vända ner mot djupet i en 30 – 40 meter lång rusning. När det är nästan kolsvart ute är det väldigt svårt att se fisken när den närmar sig ytan, och ibland kommer därför sejarna farandes ända mot båten i sin vilda match med jiggen.

Vi får en hel svärm fina sejar som hugger även när det sista ljuset är borta. Jag har precis krokat av en 7 kg sej som jag återutsatt. Jag lyfter spöet utan att släppa ut lina och sänker min jigg 50 cm ner i ytvattnet, då kommer hugget. Jag har ännu inte hunnit frikoppla spolen för att släppa ut lina då storsejen tar jiggen. Det blir en rejäl överraskning att kämpa med en storsej på bara 1 meters lina till en början. Detta har jag absolut inte räknat med, så ibland överträffar verkligheten teorin. Den ythuggande sejen väger som de andra runt 8 kilo och blir avslutning på kvällssejfisket.

Rovfiskar

Utanför Åndalsnes hamn räcker det ibland att köra runt hörnet för att hitta den stora fisken. I den djupa rännan mellan staden och andra sidan fjorden där asfalt-kajen ligger, där finns det ofta stor fisk. Över de branta kanterna kan man åka med ekolodet påslaget och leta efter sillstim som ser oroliga ut. När man väl hittar dem så är det ofta stor rovfisk som sveper runt sillstimmen och tar för sig av överflödet. En av dagarna hittade vi ett sillstim som ena stunden var kompakt för att i nästa sekund vara utsträckt till dubbel längd. Det brukar tyda på att den stora rovfisken jagar in i stimmet och skrämmer isär det. 

På nästan 50 meters djup såg vi hur stimmet ändrades i storlek , höjd och längd. Vi kunde inte låta bli att släppa i våra tackel. Första fisken som högg var en torsk på 7 kg som for runt nere vid botten som den värsta karusellen. Nästa fisk var en gråsej på 5 kg och det visar att de olika fiskarterna tar hjälp av varandra när det ska skaffas mat. Min tredje fiske var en vitling på 1,7 kg, en riktig storfisk. Sedan var det ännu en torsk och några sejar innan nästa vitling högg. Och denna vägde hela två kilo och sände mitt gamla Åndalsnes rekord till himlen. Gång på gång överraskas man av vilken potential som finns i vattnen runt Åndalsnes.  

Utan att överdriva kan man säga att en vecka i Åndalsnes gör gott för fiskefebern. Under vår oktobervecka fick vi ihop 23 arter från smått till stort. Den mest udda fisken eller om vi ska kalla det för vad det egentligen är, ett blötdjur.  Var en bläckfisk, en åttaarmad Oktopussy som satt klockrent vid munnen. Om du undrar vilket agn den tog på, naturligtvis en mask från GULP!.  

Ut och fiska med er alla. Ha det gott till nästa resa………………Bo Hall

Slut.

På ekolodet ser du hur de stora fiskarna jagar fast stimmet med småfisk intill botten. Sedan kommer de simmande som kamikazepiloter uppifrån och in i stimmet, där tar de det dom kan fånga och simmar sedan vidare ut igen. Vi fick runt detta stim torsk på nästan 10 kilo, sej på 6kg, vitling på 2 kg, bleka och kolja och tappade ändå några stora fiskar som smet på vägen upp