Kartplotter för dritfisken   

Jag satte upp kartplottern på köksbordet och nu ska ni veta att karusellen startade. Vi följde fjorden från land och utåt och Viktor berättade om alla stora fiskar som var fångade både här och där. I samma takt som vi flyttade markören på sjökortsplottern rann de bra fiskeplatserna ur Viktor som vattnet ur en kran. Det var långor på 30 kg, lubb på 15kg, rödspätta på 5 kg, och marulkar på enorma 60 kg. Det var så mycket att vi stoppade Viktor, för allt kunde ju inte rymmas i samma fjord. Jo då sa Viktor det är bara ut och ta dem, de finns i fjorden.

Men vänta lite nu var min kommentar. Det kan ju inte vara bra fiske över allt. Då lyste Viktor upp och sa, det har du rätt i. Utanför den gamla asfaltkajen ska ni absolut inte fiska. Där är det så mycket rockor att mina nät blir alldeles fulla och förstörda. Passa er för den platsen, det är bara ”dritfisk”. Oj det var ju inte precis så vi menade med dåligt fiske, nu blev det ju ännu värre. Det sämsta dritfisket var ju helintressant. Men vi lovade att denna gång hålla oss borta från det området, även om rockafiske på spö lät förträffligt trevligt. Men vi hade ju redan bestämt oss. Denna gång skulle vi göra en stor attack mot fjordens stora lubbar och långor.

Djupt fiske

Ute i fjorden på 50 till 400 meters djup finns det fiske som vi denna gång kommit för att prova. Det visade sig vara ett mycket intressant fiske och betydligt mer än det lilla vi han med, finns att utforska. Beroende på när du kommer på året och efter vilken art du vill fiska. Vi koncentrerade vårt fiske på 100 till 400 meters djup i augusti ute i fjorden. Vi fick många fina fiskar som gav oss fina fighter och stor mersmak. Och med mer erfarenhet bör det gå att spränga flera drömgränser med fiskar tagna ur de stora djupens källare.     

Man kan inte riktigt säkert säga vad som gömmer sig i fjordens djup, och nästa hugg kan komma från en riktig jätte eller en udda drömfisk och bli en riktig överraskning.

Fakta om ekolodet

Att läsa av ekolodet blir väldigt svårt då bergskanterna är så branta att ekolodet inte visar vad som är rakt under båten. Utan ekolodskonen slår mot den branta bergssidan och visar på så sätt på tok för grunt djup.

Det är därför viktigt att man vet hur bred ekolodskon man har på alla djup. Man kan då räkna ut hur stor yta du kommer att se av botten på ett visst djup, vilket är till stor hjälp vid fisket. (En sådan teckning och info finns i boken, ”Havsfiske med Surprise”)

Överraskningsmoment

Så bryter fisken ytan några meter från båten, mitt i de starka solreflexerna. Vi ser inte mycket i det starka motljuset men fisken ligger i ytan och plaskar vilt, och den väger säkert 10 kilo. Då ser vi att det inte är en lubb, det är en långa. Det tar några sekunder innan vi fattar att resans första stora långa är fångad. Då släpper spänningen och vi brister ut i ett vilt jubel. Där kom den första långan i alla fall. När jag drar in den vilt sprattlande långan mot båten för att gaffa den, ser den konstig ut. Vänta lite.  Det är ingen vanlig långa, det är en Blålånga!. Jag kan inte hjälpa det jag skriker rakt ut i luften. Det är en Blålånga!

Vi lyfter in den i båten och granskar den noga, visst är det är en Blålånga. Den är betydligt smäckrare än en vanlig långa och blir på det viset också mycket längre än en vanlig långa med samma vikt. Ögonen är enormt stora och står ut som golfbollar, vist är det en blålånga. Jag kan inte hålla mig, jag hänger fisken i digitalvågen för en preliminär vikt. Strax över 12 kilo, 11,84 kg blir senare den officiella vikten på land.  Med sina 139 cm är den väldigt lång och vacker. Vilken fisk!  Jag har fiskat under många år, på många olika platser och ofta försökt att rikta fisket efter Blålångan men det har aldrig lyckats. Nu kom den när jag knappast vågade drömma efter den, vilken känsla.

Premiär i Åndalsnes

Det som först drog vår uppmärksamhet till Åndalsnes var yrkesfiskarnas väldiga fångster av stor långa och lubb i fjorden. Men när vi väl kom dit och skulle prova djupfisket, visade det sig att det fanns annat fiske som var minst lika bra. I kontrast till det djupa lubb och långafisket, på 300 - 400 meter, fanns där även världens kanske bästa vitlingfiske, ett fiske som bedrevs på ynka 50 meters djup.

Hus med båt

När vi första gången kom till Åndalsnes hyrde vi ett hus av Viktor som tidigare varit yrkesfiskare i fjorden. Till huset hörde en 5,5 m öppen båt med en 20 hk motor. Ekipaget tog oss bekvämt runt i fjorden med nästan 20 knops fart. För att orientera oss i fjorden satte vi oss första dagen med Viktor för att prata fiskeplatser.

Fiske efter Lubb och Långa

När man ska fiska efter lubb och långa gäller det att fiska på djupt natten 100 – 500m. När du ska fiska efter den stora lubben, gäller det att enbart fiska i skarven mellan mjuk lerbotten och hård bergbotten, där trivs den stora lubben. Längre upp (grundare) i bergskanten där det bara är rent berg påträffas nästan aldrig någon stor lubb. Där tar istället långans rike vid. På den rena branta bergssidan trivs den vanliga långan bäst. På små etager i det släta branta berget brukar man träffa på långorna som där hittar både mat och vila. Och hittar man en plats där man får en stor långa finns där ofta fler lika stora långor på samma plats. Det gäller alltså att ha järnkoll på var man är. Långan trivs på bergbottnar från knappt 10 0 meters djup och ner längre än vi kan klarar att fiska, dvs. +500m.

Fiske efter Blålånga

På några djupa bergbottnar i fjorden som den vanliga långan finns, kan man dessutom träffa på den extremt sällsynta blålångan. Den finns bara där det är väldigt djupt 200 – 500m och där lever den väldigt stationärt och ibland parallellt med den vanliga långan. Den är så stationär att den inte flyttar sig det minsta. Man tror att den ställer extremt höga villkor på sin livsmiljö och miljön duger tydligen bara extremt sällan, och på väldigt få platser.  Där man en gång fått en blålånga finns därför chansen att få ännu en även om den är väldigt sällsynt. Och i de flesta fjordarna i Norge har det aldrig fångats någon Blålånga. Men i Romsdalsfjorden finns det ett litet område som genom åren gett yrkesfiskarna ett fåtal blålångor även om det varit långt emellan dem.                     

Sjökortet över fiskeplatserna för blålånga uppe till vänster, och älvoset för plattfisk till höger under 177 och Vita fläcken vid pilen

Pelle visar fem fingrar och det betyder 500m djupt, endast ett 20 tal meter från berget. Vi ligger längst till vänster på kortet vid wpt 206

Fiske på djupet

Vi ger oss ut i fjorden för att prova vår träffsäkerhet på långa och lubb. Vi tänker bara prick skjuta med våra agn i skarven mellan hård och mjuk boten.  Den första platsen vi ska prova är en brant stupande kant utanför Klungneset. Topografin runt fjorden är helt enorm med fantastiska höjdskillnader. En sidan av fjorden har sandstrand medan det på andra sidan har höga berg. Vi startar vårt fiske 75 meter från land och får djupet 300 meter på ekolodet. Vilken enormt brant stupande kant det måste vara under oss ner mot fjordens botten. Berget fortsätter dessutom 500 meter rakt upp mot himmelen. Och slutar utom vår syn högt uppe där havsörnarna har sina bon. Vädret är bra och solen skiner på oss från en nästan molnfri himmel. Vinden är nästan obefintlig och driften blir följaktligen nästan helt stilla. Vi kan så att säga prickskjuta exakt på de platser vi vill fiska av.

Pelle tar första fisken

Vi fiskar med ganska stora krokar på våra tackel 8/0 och 10/0 för att matcha den fisk som vi önskar träffa på. Först ut att ha kontakt med fisk på 300 meters djup är Pelle. Efter 20 minuter har han några försiktiga pillande nere vid botten, följt av ett rejält hugg, där han kan kroka fisken. Resan upp till ytan blir knyckig och ibland bugar spöet till lite extra. Upp till ytan kommer vår första djupmetefisk och det blir en lubb på 4 kilo. Både Henrik och jag har upprepade hugg men vi klarar inte att kroka våra fiskar. Det är troligtvis små hajar av arterna Blåkexa och Hågäle. Våra stora hela filéer är tydligt sargade av små vassa runda bett när vi senare vevar upp dem. Om vi vill fiska efter dessa mini-hajar på bara några hekto måste vi använda mindre agn och krokar, men det får bli en annan gång. Nu fortsätter vi att fiske efter fjordens större invånare. Vi glider med våra tackel längs hårdbottenkanten på 300 - 400 meters djup och det resulterar i ytterligare 4 lubbar i 5- 6 kilos klassen.

Plus 300 meter

Vi vevar upp och flyttar några hundra meter väster ut längs berget, för att prova en ny plats. Här har tidigare fångats stor långa och här ska även den ovanliga blålångan ha fångats. Blålångan ser ut som en långa fast den är betydligt smäckrare i kroppen och har väldigt stora ögon. Den är minst sagt ovanlig och få sportfiskare har ens sett en blålånga i verkligheten. Jag har sett den men aldrig fått någon, trotts alla år av fiske på djupa vatten. Den står så att säga högt i kurs på min önskelista. Vi släpper i våra tackel 50 meter från land och driver utanför en torr gammal fura som ligger på bergssluttningen strax över vattenytan.  Här har det tagits flera stora långor under vintrarna men tyvärr inga under sommaren vad vi fått veta. Vi tycker ändå det är värt att ge platsen en chans.   

Ner med de stora tacklen igen

Intill land stupar berget brant ner i djupet i sektioner som om det vore trappor i bergsväggen och det fortsätter ända ner till 130 meters djup. Där är det lite oroligt på ekolodet och jag gissar att det är sten från något av alla ras som gått i berget som hamnat där i stor mängd. Sedan följer ett brantare parti som slutar med ett etage på 185 meters djup, som ser ut att var kanten ner mot det oändliga. När jag kommer utanför kanten slår ekolodet omgående på plus 300 meter. Vi fiskar oss ner längs bergskanten och når den lilla etagen på 185 meters djup där vi ligger perfekt med våra agn. Här borde den stora långan finnas. En lång stund ligger vi och bara väntar på att drömfisken ska hugga, men vi känner inte ett pill. Vi driver sakta och hamnar med våra agn utanför etagekanten. Ekolodet visar fortfarande 185 meters djup men våra tackel rasar rakt ner i oändligheten mot intet. 50 meter lina lämnar rullen i ett enda utras. När vi sedan startar att fiska där vi hamnar med tacklen i bråddjupet, har vi hugg direkt, på två spön samtidigt.

På gränsen mellan hård och mjuk botten

Vi är lite ivriga och väntar inte tillräckligt länge, var på fiskarna inte hinner få in krokarna  ordentligt i munnen, så vi blir utan fisk igen. Men så faller våra tackel ytterligare en bit ner i branten, ner mot 300 meter. Vi känner för första gången stenblandad lera under sänket, vi har alltså kanat med sänket längs med berget och till slut nått kanten mellan hård och mjukbotten. Då plötsligt kommer hugget, hårt och skoningslöst, på mitt spö, jag har fast fisk igen. Det är en fin fisk och det blir en trevlig resa upp med flera stopp då fisken ilsknar till lite. Väl uppe vid båten ser vi att det är ännu en Lubb denna gång på 6 kg.  

Större Fisk!

Vi kör tillbaka de få metrarna in mot berget för att börja om med en ny drift. Var gång vi kommer rätt med tacklen utanför etagekanten, finns fisken där och hugger glupskt våra agn. Det är lubbar i storleken 5-6 kilo som dominerar. När vi startar om vår drift för fjärde gången börjar det plötsligt blåsa och vi får svårt att ligga kvar med tacklen i den skarpa bergskanten. Antingen får vi köra lite back med motorn mot vinden, eller så får vi ankra. Vi pratar om att ge upp djupfisket för dagen, men enas om att köra lite med motorn på back mot vågorna. Vi ger kanten en sista chans och känner hur vi med tacklen ligger på den 185 meter djupa bergsetagen. Strax efter faller agnen ner mot oändligheten och stoppar någonstans då jag redan släppt ut långt mer än 350 meter lina. Stenhårt kommer nu hugget som helt överraskar mig. En betydligt större fisk än de tidigare har tagit mitt agn,  och det är en riktig tuffing från djupet. Det blir en hel del ge och ta i början då jag bara har en 10 kilos utrustning. Att det är en större fisk än de tidigare är vi säkra på,  men det är svårt att säga hur mycket större. Emellanåt får fisken stora krafter och jag förlorar lina till fisken som försöker ta sig ner mot botten igen, det borde om det är en lubb vara en fisk i det övre registret, en med vikt över de magiska 10 kilona, men fisken fightas inte som en lubb, så vi är lite fundersamma eftersom vi ju bara fått Lubb hittills.

En Virvel på ytan

10 meter från båten kommer det upp en väldig luftbubbla när simblåsan spricker på fisken. Det blir som en stor virvel på vattenytan. Fisken får nu nya krafter när den otympliga simblåsan försvunnit och den gör omgående några försök att vända mot botten igen. Segern är ännu inte vunnen det märks tydligt. När fisken så närmar sig ytan tittar vi efter ännu en lubb och denna förhoppningsvis i storlek över 10 kilo.