Tillbaks i Åndalsnes
En vacker höstmorgon i oktober när Isfjorden ligger som en spegel, kommer vi upp till Åndalsnes. Som vanligt är vi otåliga att komma ut och fiska trots att vi åkt 80 mil från Borås under natten. Vi installerar oss och äter en rejäl frukost samtidigt som vi fiskeplanerar. Pelle och Peter ska som vanligt fiska från den gula båten som tillhör huset, och för att förbättra fisket har de i år fått låna min Garmin 235 sjökortsplotter med ekolod. Så snart frukosten är avklarad sjösätter vi min Örnvik 510, som Freddy och jag ska fiska från, sjösättningen går som smort och äntligen är vi ute på Isfjorden igen.
Lilla Vraket
Vi provfiskar lite strax utanför huset i väntan på att Pelle och Peter ska bli klara. Men vi är lite för otåliga för att stanna här inne, vi vill ju ut till vraket och det fina fisket i älvoset. Så snart de två P-na är klara ger vi lite mer gas på motorn och vi susar fram i 20 knop. Under några drivor runt vraket får vi blandat med fisk, gråsej , torsk, vitling, kolja, mm, men ingen sill till agn. Gråsejen är som vanligt hemma och bjuder på en lite för bra välkomst mottagning. Min första sillhäckla är ett minne blott efter första nersläppet. Den kommer upp till ytan med en fem-kilos-sej på den enda kroken som är kvar. De andra 4 krokarna har det troligtvis suttit sillar på, som de starka sejarna tagit och samtidigt slitit min häckla i bitar. Nu återstår en enda krok längst ner på en i övrigt rak huvudlina tömd från krokar. (Och det blev för övrigt 9 häcklor till som gick samma öde till mötes under veckan).
MASK FRÅN USA
Nog med sillfiske eller om vi ska kalla det terroriserande gråsejar runt vraket. Nu ska vi till älvoset utanför Rauma. Vi har ingen färsk sill att meta på men det gör inget, snarare passar det oss utmärkt, för vi har istället med oss en massa påsar med Gulp-beten hemifrån. Gulpen finns i många olika former som fiskar, räkor, krabbor, maskar eller, ja nästan vad man vill. Vi ska denna resa hårdtesta dessa smakmaskar som på pricken liknar en borstmask. Den ser väldigt bra ut och är sega som kola på kroken. I USA har Gulp i alla modeller fiskat bra,. Men det är långt från USA till Norden när det gäller fisket, både storlek djup och mängd. Utan att vara för grinig kan jag ju säga att under den förra resan till Norge som gick av stapeln i maj 2005. Rosade inte gulp-betena marknaden med stora fiskar, trotts flitigt användande
Gummimask från USA
Nog med sillfiske, eller om vi ska kalla det terroriserande av gråsejarna runt vraket. Nu ska vi till älvoset utanför Rauma. Vi har ingen färsk sill att meta på men det gör inget, snarare passar det oss utmärkt, för vi har istället med oss en massa påsar med beten av märket GULP! hemifrån. GULP! finns i många olika former, allt ifrån fiskar, räkor, krabbor, maskar till, ja nästan vad man vill. Vi ska under denna resa hårdtesta dessa smakmaskar som på pricken liknar en borstmask. Den ser faktiskt väldigt bra ut och är sega som kola på kroken. I USA har GULP! i alla modeller fiskat bra,. Men det är långt från USA till Norden, även när det gäller fisket. Utan att vara för grinig kan jag ju säga att under resan till Norge i maj 2005 så rosade inte GULP! marknaden direkt, trots flitigt användande.
Den GULP! som syns på bilden är en borstmask-imitation som är enormt bra och som faktiskt överglänste vårt naturliga agn under plattfiskmetet.
Här har dock en grann knot hunnit stjäla GULP'en före plattfiskarna hunnit fram.
En Ny Chans
Freddy och jag är utsedda som testpatrull av GULP! för Berkley och ABU, så nu har vi alltså chansen att revidera vår negativa uppfattning om de artificiella betena. Och vi har bestämt oss för att ge den plastiga smakmasken en ny ordentlig chans, för vi tror och hoppas att det skall gå att fiska med GULP! på annat sätt än vi testat tidigare och på så vis förbättra resultatet. GULP! skall helt enkelt vråltestas på plattfisk och allt annat som brukar hugga på agnad krok. Vi har med flera olika storlekar och färger på borstmaskarna som nu åker i vattnet på förföriska tackel med pärlor och kemvässade krokar.
